Något som tycks varit dyka upp hela tiden för mig just nu är hur stor skillnad det är mellan hur det var när jag var 13, och hur det är för de som är det nu. För det är verkligen en stor skillnad. Jag har kollat på lite olika tjejers bilddagböcker (tydligen är det där ungdomar hänger nu för tiden), och läst massvis med sådana "test". Vissa test har frågor som "när sög du senast av någon?" och "hur gammal var du när du förlorade oskulden?". När jag läser de frågorna sitter jag och ber till Gud att de ska svara "aldrig" och "är fortfarande oskuld". Men nää, det är oftast inte så. Vare sig det beror på om de vill vara coola inför andra i sin ålder( för ja, tydligen är det så jävla coolt) eller att det faktiskt stämmer, så är det oroväckande.

När jag var 13 hade jag inte en tanke på sex. Det var inte något som fanns i min värld, jag vågade knappt säga "sex" innan vi hade sexualkunskap och blev så illa tvingade. Idag ser jag 10-11 åringar springa runt och skrika ord som jag fortfarande kan tycka är obehagliga att säga. Jag blir bara orolig nu. Jag har själv tjejer i min släkt som är i den åldern, eller är på väg in i den. Att jag ska sitta och vara orolig för utifall dessa fortfarande är oskuld eller inte, det är ju helt jävla sjukt!

Ja vet, nu låter jag som någon skolsköterska eller skribent i en tjej-tidning med mitt "vänta till äktenskapet" propaganda. Men det är inte alls det jag pratar om. När man är 13 år är inte kroppen redo för sex. Man är i allmänhet för liten för ett sånt ansvar. Här handlar det inte om "jag gjorde det med min pojkvän och vi litade på varandra", utan det handlar om att den där 15 årsgränsen för sex finns på grund av en anledning! Jag mår faktiskt illa när jag tänker på dessa småtjejer. Det är sorgligt att samhället gått så mycket åt helvete att barn som fortfarande går på mellanstadiet håller på sådär. Och jag säger barn för att det är just det ni är. BARN.

Jag är stolt över mig själv när jag ser bilderna på mig som 13 åring. Jag är stolt över att jag fortfarande lekte med barbie fram tills jag började högstadiet. Jag är stolt över att jag njöt av barndomen. Och jag vet att någon dag kommer ni ångra att ni gjorde som ni gjorde. Ni kanske ångrar er redan nu?

Jag hoppas verkligen att detta inte går längre. Jag hoppas att den här utvecklingen kommer vända. Och ni tjejer som väntar, som är barn så länge som det går. Håll era huvuden högt!