Ibland brukar jag fantisera om att mitt liv var en film. Då börjar jag alltid tänka på den här låten. Ni vet, precis innan slutet på filmen, när någon sitter på en buss och tänker dra iväg. Så plötsligt ångrar den sig, hoppar av bussen och tar sig tillbaka. Sen blir det värsta återföreningen, och de lever lyckliga i alla sina dagar. Ja, ni förstår vad jag menar.

Om mitt liv var en film så skulle det vara den här låten som spelades där i slutet. Började ju som sagt böla när BB spelade den igår, det var så jävla vackert.

Time for bed, ses imorn!

||||||||||