Ni vet ju hur fascinerad jag är av samhällsnormerna som finns här i Göteborg. Har skrivit mycket om det i tidigare inlägg, ni kan läsa här och på lite andra ställen ifall ni bläddrar bak. För en stund sedan fick jag en idé. Vore det inte coolt ifall vi kunde vända trenden? Sluta vara så rädda för att tala med främlingar eller le mot någon på stan.

 

Jag har ett uppdrag till er. Ge någon en komplimang på stan! Det kan vara att någon har snygg väska på spårvagnen, eller att de har en asgullig hund. Vad som helst! Så länge du aldrig träffat personen tidigare. Och ifall det skiter sig kommer du troligtvis aldrig träffa han/henne igen. Det vore asballt ifall vi kunde få igång något. Jag tänker göra det i alla fall.

 

Soldiers, are you with me?!

 

 

Jag blir lite upprörd när människor delas upp i kategorier. "Bögar, flator, transor, och sen de vanliga människorna". Vadå vanliga människor? Som liberal ser jag alla människor som jämlikar, vare sig man är man eller kvinna, homo- eller heterosexuell, mörkhyad eller ljushyad, kristen eller muslim, ni fattar grejen!

Hur man än är som person, så går alla under kategorin vanliga människor. Det är något vi alla har gemensamt, och bör uppmärksammas mer. Om alla hade denna syn hade det varit betydligt mindre konflikter i världen, tror jag. Men tyvärr, så vill vissa alltid dela upp människor i kategorier. En del räds för folk som är "annorlunda", det vill säga inte passar in i den mallen som finns samhällen emellan.

Gillar man att klä sig som kvinna då och då? Ja, då hamnar man i annorlunda-mappen. Fick höra en person kritisera det faktum att Fredrick Federley satt i riksdagen, med tanke på hans alter-ego Ursula. Varför skulle det vara något som håller honom tillbaka? Tvärtom, så tycker jag det är alldeles underbart! Riksdagen ska representera folket, och hur många är det inte som svidar om till kvinno-kläder då och då? Fredrick bevisar att det inte är något fel med dragqueens, att även riksdags män are doing it.


Det är sorgligt att man hela tiden ska se snett på dem som inte passar in i mallen. Vi är ju alla lika mycket människor?

Jag förstår mig inte på folk som tror att på alla hjärtans dag sitter alla singlar hemma och tröstäter choklad till "Bridget Jones dagbok". På något sätt understryker det att människor är byggda för att vara en del av ett par, istället för en egen individ. Att man inte är komplett utan att vara ihop med någon. Varför ska det vara så? Förr i tiden sågs ett gift par som en enhet som betalar gemensam skatt osv, men den lagen är borta sedan länge.

Jag känner mig inte på något sätt avundsjuk på de som idag myser med sin flickvän/pojkvän. Detta är eftersom att jag känner mig som en egen individ, inte en hälft av en enhet som inte just nu existerar. Jag känner inte att jag måste vara i ett par för att må bra, eller för att mitt liv ska fungera. Tvärt om så funkar jag faktiskt bättre på egen hand, utanför ett förhållande. Den dagen då det kanske dyker upp någon jag vill vara tillsammans med känner jag nog annorlunda, men det känns så onödigt att hela tiden gå och leta efter någon jag ska vara med "bara för att".


Alla hjärtans dag innefattar ordet "alla". Inte "Förhållandets dag". Man är lika komplett i ett förhållande som utanför, att tro något annat vore att gå tillbaka till den tid då kvinnan hörde hemma bakom spisen och mannen bakom skrivbordet. Men idag ser det annorlunda ut, vi är alla egna individer både i och utanför förhållanden.



Så, nej. Alla singlar spenderar inte den här dagen med att sörja det faktum att man inte har en partner. I don´t need a man!

Jag har ju tidigare tagit upp det här med svenska trupper i Afghanistan, men nu när frågan är uppe igen känner jag att det är dags att än en gång reda ut lite olika saker.


Sverige är inte krig. Sverige deltar inte i strider, och använder vapen enbart i självförsvar. De svenska soldaternas uppgift är att motverka krigsartade situationer i Afghanistan, inte starta dem. Jag känner några som bott i Afghanistan, och de är djupt tacksamma för svenskarnas instats där. Tack vare deras fredsarbete kan fler flickor gå i skolan, och invånarna känner sig säkrare på gatorna.


Den svenska styrkan och den amerikanska styrkan jobbar för helt olika saker. Att se dem som en gemensam trupp är fel, de jobbar inte på samma befäl. Sverige har bidragit mycket genom biståndsarbete, vi har hjälpt till att bygga sjukhus och skolor för befolkningen. Men sekunden som svenska trupper lämnar området står byggnaderna inför risken att saboteras av talibaner. Att lämna Afghanistan är att vända ryggen åt folk som behöver hjälp, att visa för Afghaner att man inte ställer upp för dem.

Det vore dessutom ett bortkastat arbete att åka därifrån, eftersom de framsteg som gjorts troligtvis inte hade spelat roll så fort vi lämnar afghanernas öde i talibanernas händer. Talibanerna är inte i det läget att diskutera fred. Att lämna Afghanistan är att offra många oskyldigas liv.


Det är som det latinska citatet säger:

 

 

Läste nyss att Lady GaGa's rådgivare har sagt till henne att hon behöver gå ner i vikt för en fortsatt bra karriär. Tydligen var hon tvungen att "få bort de extra kilona". Då frågar jag mig, vilka extra kilon? Jag tycker Gaga har en otroligt vacker och kvinnlig kropp, hon behöver inte gå ner ett gram. Jag tycker det är sorgligt att dagens ideal är en ohälsosamt smal kropp.

 

Om vi kollar på historiken av tidigare händelser som detta i Hollywood kan vi se en ganska tydlig utveckling. Kolla hur bra det gick för Lindsey Lohan, Nicole Richie och Mischa Barton när de blev tillsagda att banta. Är det något vi vill se hända med Gaga? Nej, hon är fin som hon är, och jag hoppas hon slutar banta innan det går till överdrift.

 

 

 

För tjock för Hollywood?

 

 

 

Integritet.

 

Smaka på det ordet en stund. Vad är integritet för dig? Att ha ett eget rum, en egen telefon, ett eget privatliv som andra inte lägger sig i? Att kunna leva som man vill utan att chefen googlar fram det, och inte avskedar dig för att du inte hejar på IFK?

 

Integritet för mig är att känna sig säker i sig själv och sitt människovärde. Att under alla omständigheter ha skydd för sin personliga sfär som alltid ska vara okränkbar. Rätten till ett eget liv med förutsättningar man skapar själv. Att kunna skicka SMS, chatta, prata i telefon, utan att bli avlyssnad av någon myndighet man aldrig hört talas om.

 

Sverige känns mer och mer som en överbeskyddande morsa som vakar ens varenda steg, inte låter en vara ute efter 20:00, inte låter en ta hem vänner eller ens vara vem med man vill. Jag vet inte hur ni känner, men jag börjar faktiskt känna mig osäker här. Vi har överbevakningskameror i skolan, på gator, på spårvagnar, överallt. Det kommer mer och mer lagar, mer och mer förbud. Vad kommer finnas kvar?

 

 

Ja, inte integriteten i alla fall.

 

 

 

Här är en grym låt när vi ändå är inne på temat.

 

 

 

Jag har spenderat den senaste halvtimmen med att kolla på en dokumentär om en kvinna som valt att bära niqab i Sverige. Jag måste erkänna, jag känner mig otroligt osäker när det kommer till att både diskutera och skriva om detta. Inte för att jag har något som helst emot islam eller de kvinnor som valt att bära detta, utan eftersom det är ett sånt otroligt skört ämne. Islam överhuvudtaget kan ofta uppfattas som svårt att diskutera.

 

I Sverige idag har det på något sätt blivit rasistiskt att prata om eller kritisera islam, vilket jag tycker är ganska synd. Detta är inte för att jag på något sätt har något emot religionen, utan för att det håller tillbaka folk från att säga det de tycker. Att diskriminera någon pga. dess religion är inte okej, men man måste kunna diskutera saker på en nivå där man inte måste överväga varenda ord noga för att inte låta rasistisk.

 

Att inte kunna diskutera detta som allt annat gynnar bara en enda del av det politiska Sverige. Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är inte rädda för att kritisera islam, vilket gör att de lockar fram den lilla rädslan för muslimer som finns inom vissa människor. De säger det som inga andra vågar säga, även fast det kanske är många som tycker så. Jag tror dock inte att så många i Sverige verkligen ogillar muslimer, men många lockas trots allt av att kunna diskutera detta som vad som helst.

 

Jag är faktiskt orolig när jag skriver detta inlägg. Orolig för att misstolkas och ses som en islamofob eller rasist, vilket jag absolut inte är. Att peka ut alla Sverigedemokrater som rasister bara för att de vågar diskutera islam kastar bara mer ved i brasan, eftersom fler och fler blir rädda för att diskutera detta i allmänheten. Istället samlar de tankarna för sig själva, är främlingsfientliga i hemlighet, för att sedan rösta på SD i riksdagsvalet.

 

 

 

Därför tror jag att SD kommer få mycket fler röster än man tror. Tyvärr.

 

 

Jag har vetat det här med Akon och hans lilla 14-årings "incident" ganska länge, men det var först nu som jag sett själva händelsen. Jag hade fått för mig att de bara träffats på en krog och dratt hem till honom, inte visste jag att han faktiskt tog upp henne på scenen under en konsert!

 

När jag såg bilderna tänkte jag ganska snabbt att det inte var synd om flickan någonstans. Jag menar, kolla hur hon klär sig? Och dessutom har hon en tatuering i svanken. Klart att man kan missta henne för en 18-åring, speciellt när det var 18-årsgräns där han spelade! Tyckte inte riktigt Akon gjorde något "fel", vem som helst skulle väl ta henne för 18?

 

Sedan såg jag dock videon, då förlorade jag min respekt för honom ganska snabbt. Ja, ni får se själva så förstår ni vad jag menar:

 

 

"Alltså... fetma är ju ett större problem än ätstörningar, och alla har fötts med en hjärna, och alla borde använda den. Liksom, alla borde förstå att detta inte riktar sig åt folk som redan är smala, det riktar sig till människor som inte lever hälsosamt."

 

 

Jag håller med dig Sanna, absolut. Folk som är smala vet troligtvis med sig att de inte behöver banta eller hårdträna, och att tidningsartiklarna inte är riktade mot dem. Men det finns fortfarande vissa som kanske tidigare börjat känna mer och mer ångest för vad de äter, och hur mycket. Att sedan bli bombade med tidningsartiklar om vikten i att vara smal skapar en tickande bomb. Antingen slutar de äta helt, eller börjar tröstäta. Vilket som är lika farligt.

 

Det jag menade är att jag tycker det är konstigt att det hela tiden ska ligga så himla mycket fokus i vad man äter och hur man ser ut. Människan har klarat överleva i flera tusen år, jag tror vi kan leva utan dessa "smal-recept" som hela tiden susar runt i närvaron.

 

Man kan kanske inte beskylla tidningarna för dagens ideal. Idealen är ändå skapade av alla i samhället, inte bara journalisterna. Men det finns inte alla som har tillräckligt med självinsikt för att inte ta åt sig av allting som skrivs.

 

 

 

Låt oss ta en titt på hur Expressens löpsedlar ser ut idag!

 

 

 

 

 

 

Hmm, ja. Ni ser ju. Alla hälsocoacher håller på och skriver att man "inte ska tänka på vågen, utan hur man mår". Okej, men varför är det så jävla mycket tjat om att gå ner i vikt då? Om man nu faktiskt mår bra av att väga några kilon för mycket, gäller inte "icke-våg" regeln för dem också?

 

Det är sorgligt att man inte kan läsa en enda tidning utan att man ska få diettips och vikthets rakt upp i ansiktet på en. Jag känner många som har/har haft problem med mat, och jag är absolut inte förvånad. Budskapet som skickas ut ser ut ganska mycket som "bry sig inte om din vikt- så länge du väger runt 50 kg". Kan inte tidningarna fatta att vissa faktiskt mår bra av att inte tänka på vad de äter? Ångest skapar ätstörningar åt det ena eller andra hållet, folk mår troligtvis bäst av att äta det som kroppen mår bra av den dagen.

 

 

 

 

 

 

Utbrast ett ganska högt "vafan?!" förut när jag pallrat mig ner till min lokala matbutik. Nu har de tydligen infört 18-årsgräns på energidrycker även där. Att de ens gör en debatt av det är bara fånigt. Kolla er runt i samhället, det finns 12-13 åringar som röker och super skallen av sig, de säljer rullpapper för knark överallt, folk blir mördade på väg hem från bussen. Och ni väljer att lägga er energi på att ungdomar under 18 inte ska få dricka energidryck.

 

Okej, men då kan vi förbjuda kaffe och koffeintabletter också när vi ändå är igång. Eller varför inte godis? Man får ju en kick av godis, då kan ju inte folk under 18 äta det. Allvarligt talat, det finns inget i vårt samhälle som inte är farligt. Genom att förbjuda mer och mer så kommer ungdomar göra mer och mer bakom ryggen på er. Jag tycker det är sorligt hur man bara får mindre och mindre saker att göra när man är under 18, det finns fan inget kvar snart.

 

 

Läste Kupé på vägen hem förut. Läser sällan den eftersom den är ganska tråkig, men nu fanns det verkligen inget annat att göra. Jag kom till en artikel som handlade om den "nya svenskan".

 

 

Först och främst, är det NÅGON som säger "lolat"? Exempelvis "Gud, jag lolade så himla mycket i förmiddags." Nej, man säger inte så. Och dessutom, vad menar dem med att skriva "invandrarord"? Detta förutsätter att alla invandrare snackar samma språk. Egentligen kan vi säga att även engelska låneord då blir "invandrarord", eftersom det är ett ord på annat språk än svenska. Men det är tydligen inte det de menar, eftersom de skriver "engelska låneord" efter "invandrarord". Så, kommer du från t. ex. Kurdistan, då är du invandrare. Men kommer du från England är du en engelsman som flyttat till Sverige?

 

Dessutom är det gaaanska puckat att lägga alla språk från folk som flyttar hit under samma kategori. Det är väldigt stor skillnad mellan arabiska och Somaliska. Tydligen, så är det ingen skillnad enligt Kupé då. Världen har tre sorters folk, det är svenskar, engelsmän, och invandrare. Eller?

 

 

 

Ännu en generalisering. Känns som om någon behöver bli uppdaterad på det här med sms-språk. Att en 11-åring ska få representera alla ungdomar när det kommer till sms-språk gör mig bara irriterad. Jag skriver alltid ut alla ord när jag skickar sms, använder mig inte av äckliga förkortningar och ett "h" i slutet på alla ord där det ska vara ett "g" istället.

 

 

Kupé försöker verkligen fördumma ungdomar. Ingen av mina vänner skriver sms sådär. De bara letade efter någon "ungdom"(jag tycker att man är barn när man är 11) som skriver sms så blåst som möjligt, och sedan får hon representera "den nya svenskan". Ungdomar är inte dumma i huvudet, jag blir bara arg när jag ser hur vissa vuxna människor försöker få dagens generation att verka som roten till alla problem i samhället.

 

Idag är den officiella minnesdagen för Förintelsen. För bara 80 år sedan påbörjades den, under 1930 talet, och pågick sedan till andra världskrigets slut. 6 miljoner människor blev mördade, efter att de tvingats slavarbeta och nästan fått svälta till döds. Även idag lever överlevarna, och fortsätter sprida sina historier om det som hände på Auschwitz och alla andra ställen där dessa brutala saker skedde.

Men människan är inte odödlig, och förr eller senare kommer det inte finnas några kvar i livet. Det är vår skyldighet att lyssna på dem, att ta till sig deras fruktansvärda historier. Folkmord är något jag aldrig vill se ske igen, och det är upp till oss att lära oss av vår historia. Trots det så händer det fortfarande på olika platser i världen. Det är aldrig acceptabelt att mörda, det är något alla människor måste ta ansvar för.

Förr eller senare är det vår generation som styr, och det är vårt ansvar att inte tillåta saker som detta att ske igen. Därför är det viktigt att vi fortsätter läsa dessa historier, förstår hur sjukt detta är. På så sätt kan vi ha hopp för framtida generationer, och ett hopp på att saker som detta inte ska hända någonsin mer.

 

"de pratar inte polska. rätt dumt att skriva det. du borde ta bort det. konnotatationen blir att "polacker är dumma". det borde inte ens spela roll vilken nationalitet personen har."

"jo, det är hemskt, men det är inte polacker. läs på innan du uttrycker dig om något du inte vet gumman!"



Här är några som totalt missat min mening med inlägget i alla fall. Och den senaste stinker ju bara av härskartekniker.

Hur som haver, i inlägget om snubben som kastar hunden från bron skrev jag lite kort om landet de var i, som en utfyllnad helt enkelt. Av det jag hörde lät de som polska, och skrev sedan därefter. Det var alltså inga som helst fördomar mot polacker, och inte något sätt att förklara det de gjorde baserat på deras nationalitet. Jag skiter totalt i vad man kommer ifrån, eftersom det aldrig kan vara en ursäkt för sina handlingar.

Jag bryr mig inte om de här snubbarna kommer från Polen, Vitryssland, Spanien, Bosnien eller vilket land som helst. Det är inte heller relevant för inlägget. Att hänga upp sig på det känns lite onödigt. Det finns idioter i alla länder, det har inget att göra med vilket land man kommer infrån. Tydligen misstolkade ni det totalt, för jag menade inte att på något sätt peka ut alla polacker som idioter.

Jag tänker inte på något sätt undersöka eller gå vidare med vilket land de här puckona nu kommer ifrån, eftersom det är helt ointressant. Jag bryr mig helt enkelt inte. Vad de gjorde är ändå oförlåtligt.

Efter att jag läst Kenzas inlägg om hur läsarna var skeptiska att skänka pengar till Haiti jordbävningen började jag tänka. "Alla andra har ju redan skänkt, varför ska jag göra det?" var några kommentarer som förekom bland de några hundra hon hade fått. En attityd som detta bevisar egentligen bara hur vissa helt enkelt inte orkar bry sig om att folk dör på andra sidan Atlanten.


Som jag har upplevt det, så är många väldigt själviska. Folk börjar bry sig först när det handlar om svenskar som har dött, då börjar man visa "medmänsklighet" och "solidaritet" gentemot andra människor. Men först måste den människan vara svensk. Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar, men ordet "människor" borde väl omfatta folk från alla länder? På något sätt sätter folk ett pris på en människa baserat på vart den kommer ifrån. Är den svensk, klart som fan de hjälper. Men om man råkar vara från något annat land? Tror ni svenskar hade skänkt lika mycket pengar om det hade handlat om enbart thailändare i Tsunami-katastrofen?

Och att säga att man inte har råd är den sämsta bortförklaringen någonsin. Bor man i Sverige har man troligtvis råd att skänka NÅGOT, vare sig det handlar om 10 spänn eller 1000. Herregud, skippa att köpa en cola under rasten och du har råd direkt. 15 spänn är ett väldigt billigt pris för att rädda liv.

Dessutom är sinneslaget bakom välgörenheten ganska vrickad i många fall. Om man tänker rosa bandet t. ex. Köpte den personen verkligen bandet för att hjälpa till, eller för att se ut som en snäll människa utåt? Man kan skänka 20 spänn när som helst, men många väljer istället att göra det när de kan få något i gengäld. "Vad är det för mening att skänka pengar om ingen vet att jag gjort det?"

Sverige behöver en ordentlig tillputs när det kommer till etik och moral, för något är det som inte stämmer. Jag skiter i alla fall totalt i ifall det råkar vara några svenskar som råkat hamna mitt i Haiti-katastrofen, för jag bryr mig inte om vart man kommer ifrån när det kommer till att rädda liv. Att bry sig mer om svenskar(som man inte känner förutsättningsvis) än resten av de 150 000 människor som dött visar bara att man sätter ett pris på människor pga. dess ursprung. Och det kan ju tala för sig själv.

Kom alldeles nyss hem. Såg en askonstig grej på spårvagnen, innan jag gick på. Det var någon morsa som stod med sitt barn, men de tappade bort varann lite precis innan de skulle gå på(mycket folk). När mamman inte ser sin son står hon och kollar ett tag, men sedan säger hon "äh, skitsamma" och går på spårvagnen. Väl inne på spårvagnen sitter dock hennes son, så det var ju inget större problem.

Men tänk ifall han inte suttit där? Och hon bara åkt ifrån honom? Pojken var väl kanske 6-7 år bara! Så himla ansvarslöst att bara sticka in utan sin unge. Vad skulle han gjort om han stått kvar där helt ensam, har han så stor koll på vilken spårvagn han ska ta osv? Och speciellt när det kommer till Göteborg, han kunde blivit kidnappad av vilket jävla pervo som helst!



ÅÅÅH, jag förstår mig inte på människor ibland.

 

Jag sitter just nu och läser i tidningen om jordbävningen på Haiti. Om man kollar gårdagens tidning, så står det att "hundratals befaras vara döda". Idag står det hundratusentals. Ett liv förlorat är ett liv för mycket, och de har inte mycket tid på sig att leta efter överlevande bland ruinerna. I framtiden kommer jag absolut jobba med att hjälpa människor i kris, men ifrån där jag är nu finns det inte mycket att göra rent praktiskt. Det som jag kan göra, och har gjort, är att skänka pengar till de som jobbar för fullt med att rädda liv.

 

Stöd människorna på Haiti, stöd arbetet för att rädda liv, stöd de som förlorat allt de hade. Skänk pengar till Haiti! Det finns många olika organisationer, här är några du kan skänka till:

 

Läkare utan gränser , PG: 90 06 03-2, Bankgiro: 900603-2, SMS:a ordet LIV till 72990 (50 kr).

Unicef PG 902001 -7, BG 902001-7.

 

 

 

Jag skänkte 100 kr, för jag bryr mig. Bryr du dig?

 

 

---

 

 

Edit: Nu finns det även en facebook-grupp att gå med i! http://www.facebook.com/group.php?gid=254242405597#/group.php?v=info&ref=mf&gid=254242405597

 

 

Om länken inte funkar, sök på "Vi som stödjer de drabbade i jordbävningen på Haiti". "Alla ska med" höll jag på att säga, men de behöver all hjälp de kan få!